Du muntrar upp, han drar ner dig i sitt hjärtas djupa kamrar
Och klamrar
Sig fast i din godhet och omtanke
När drar han upp dig igen, på marknivå?
För visst gör han väl det,
När det behövs..?

Han stänger fönster, du öppnar dörrar
Men kanske kan han visa dig tunnlarna
Under jorden
Vägar du inte visste fanns

Mätta nyfikenheten, älskade vän!
Du förtjänar tryggheten
Kärleken
Med villkorslöshet lika omväldigande
Som universums oändlighet

Ingen kan antagligen älska honom
Som du skulle kunna
Få förunnat
Men kan han göra dig rättvisa?

Det vet enbart du,
Med varje pulsslag i din kropp
Du borde med fnittrande lyckorus skämmas bort!