När du tar av dej nattlinnet ser jag att det är gult med spetsar. Jag lägger märke till dina bara axlar i ljuset som sipprar in mellan persiennerna. Där, i lägenhetens bekanta dofter, älskar jag dej med en vilja som jag vill ska vara ett klart uttryck, att vi inte gräver ner oss i bittra förströelser medan dina vidöppna ögon täcker hela taket. Dina bröst färgar mina händer, medan jag kysser din mjuka mage. Våra kroppar är i takt med rytmiska överenskommelser. Jag tänker på när vi vaknat i gryningarna och hört de tveksamma barfotastegen.

Du ligger där i din ogripbara skönhet, utfälld framför mej, i nattens ebbande timmar, ett långsträckt utsinande, som en önskebrunn. Naivt längtande efter flodvågen som med kraft ska spola bort det som är våra ynkliga mänskliga tillkortakommanden, allt det som strandat på goda föresatser. Gråtfärdigt utelämnande är våra beteenden, förbi den punkt där vi slumpartat befinner oss just nu utan att svarslösheten tar överhanden.

På lek blåser jag en varm pust mot din heta hud på din hals. Omkullslagen av slirande ömhet vill jag fånga in ditt främlingskap, din närhet, medan skuggorna spelar i ditt ansikte. Vackert, vackert, vackert - men ändå din sorgsenhet bevarad in i din extas. Jag känner dina varma händer som i en solkig illusion som vill se himlar på nytt. Vi vrider och vänder våra kroppar, letar efter möjligheter att utplånas utan motstånd. Våra världar som inte låter sig rubbas, medan vi fixerar vår hjälplöshet med upprepad precision. Längtan är alltid en uppmaning och en utmaning som nosar upp oss som en hund som vill ha mat varje morgon. Bitar som flyter upp som påskyndade påminnelser.

Våra lakan ligger alltid vid fotändan på sängen när vi vaknar. Räddade undan ytterligare en natts uppmuntrad tvekan, som kvickt tar vägen in i avlägsna hörn på nytt .

När morgonen lösgör sig och tränger sig på ringar vi in varandras isolering i fuktiga smekningar som är vårt begripliga språk med inbillade möjligheter att förvandla våra dagar, men ingenting hjälper, ingenting kan undsättas. Åtrån hittar alltid några gnistor att tända fast vi fryser så….