Du orkar inte mer.
Ingen ser dig.
De vägrar se sanningen,
de vill bara se alla lögner.
Masken som du bär, är för din ärrade själ.
De andra, de vill inte
De är för rädda.
De, ensam, har alltid sett sanningen,
men kan bara se på den skit som existerar.
Du sitter där och glor,
då världen rasar samman.
Hjärtat är krossat,
i miljontals bitar.
Glöm allt du ser,
inget har någon mening mer.
Rädslan drar dig ner.
Du förstår inte vad som händer.
Mörkret är din enda vän,
du tar dig inte upp igen.
Döden viskar tyst ditt namn,
du går rakt i hans famn.
I sorgens bittra tårar,
speglas dina ögon.
I sorgens falska leenden,
blöder dina läppar.
I mörkret lever du nu,
kommer alltid vara där.
stannar där,
i evighet.
Du passade inte i vår värld.
Carpe Diem.