önskningar slår sällan in som man själv vill ha dom... bättre vara glad för det som finns...
I min önskevärld
mitt i ett myller
står jag och ser
mänskor omkring mig
mitt i sitt liv
stora familjer
ävenså små
bjuder mig in
på besök då och då
ger mig så glimtar
av hur det kan vara
att del i familj ha
det vore nog bra
önskar jag detsamma?
ånej
det vågar jag inte
det var nog ej för mig
för önskan slår rot
sprider med rötter
så fina och starka
ett hopp kan då väckas
ge mig en tro
på att det kanske
möjligtvis fanns
något för mig
att kanske jag
fick en chans
skapar bara tårar
och svikna känslor
står hellre bredvid
och gläds med er andra
som gäst i ett liv
där andra går först
bjud in mig ibland
jag kommer så gärna
och vet nog min plats
går i rätt tid
det största av allt
att dela någons glädje
det gör man med vänner
det finns där
den självvalda
familjen
möte i vänskap
i sorg och i glädje
där finns mitt hörn
i min värld
en plats
som är min
allt som sker
utöver det
är en guldkant
i livet
i vardagen