Natten stänger sina ögon

när jag svävar omkring

i din blodcirkulation...

Molnens fingrar släcker månen för att

pratkvarnar inte skall

avslöja oss

Din kropp är en kontinent av häpnad

en kontinent som är skriven med legendariska pärlor

I legender där man tappade bort sig..

där man uppstod vilsen...

just där

där galenskapen föddes..

Din kärlek är aptitlig

Läckert inbjudande

Din kärlek är en orkan

som inte känner av affektioner

Jag klädde din kärlek förra vintern...

fast jag kände mig naken...

darrade av kylan

och i sommras tog jag bort din kärlek

från min kropp

Då hittade jag mig själv till slut

Glaserad och landsförvisad till kokonger av frost

och ensamhet

Ooooh...

Nu snubblar jag i minnet och glömskan

snubblar över tröskeln av möten..

Mötet som har smak av avsked

och avsked som har

smak av döden..