Åter en gång har himlens tårar ,försikigt kysst ,trädens klädnad ,

åter en gång har de frusna tårarna bildat mönster på markens ansikte.

 Åter en gång har stegen formats i nysnöns mjuka skikt ,

åter en gång hörs ekot av nattens sånger ,säg har vi glömt hur kärleken lät,

har vi  glömt hur värmen smekte oss ,

hur vinden en gång var ljummen.

Har vi glömt hur nattens timmar en efter en försvann i skuggorna

vi såg ,har vi glömt våra drömmar ,eller gömt dem i våra innersta rum än en gång.

Åter en gång har natten dolt sig bakom en flortunn slöja av dis

åter en gång har vi slutit våra ögon ,utan att minnas ,eller minns vi vår kärlek och vågar inte se ? ,kanske är det så det är?