Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Gamla ord, för 1973 var jag så kär på avstånd. Föremålet för min ömma låga betraktade mig som en vän, mer blev det aldrig.


Bara en gång

 

-En gång kysst
sedan du sprungit från mej
ner till älven

jag såg din hand skälva
när du matade fåglarna

vore jag vacker
fick du min skönhet

vore jag lycklig
var lyckan bara din

du delade med dej
av livet
som aldrig varit
mitt

gav mej dina färgtoner
visade mer än svart och vitt

-En gång
sedan du sprungit ifrån mej

en fjäril steg upp
ur morgondimmorna

tog du den med dej

vore jag evig
var evigheten din

vore jag ljuset
lös du vid omkring

vore jag världen
var jag din

-En gång
sedan du sprungit från mej
saknade jag dej

sedan var allt
lika tomt som vanlig

1973

 

 

 

PS. Omarbetad vi två tillfällen.  Har jag publicerat den redan? Känns lite så men hittar den inte, kanske då omarbetning ett, vem vet. DS

 


Fri vers av Lena Renman
Läst 247 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2007-11-29 08:43



Bookmark and Share

  Michaela Dutius
Oavsett om du publicerat den tidigare så är den värd att läsa en gång till!
2007-11-29

    ej medlem längre
En härlig längtans dikt med insikt:)
Mycket vacker!
2007-11-29

  Maria Zena Viklund
vore jag evig
var evigheten din

vore jag ljuset
lös du vid omkring

vore jag världen
var jag din


tycker om flytet och det nakna utlämnandet genom hela dikten, vackert lena!
2007-11-29
  > Nästa text
< Föregående

Lena Renman
Lena Renman