Jag dissekerar en skalbagge
River benen från dess kropp
Stänger in en fågel
Och studerar när den i panik slår mot fönstret
Jag tittar på fjärilen
Eter ångad inuti sin glasburk
Övergiven och döende
Från köket sprider sig doften
Ett rådjurskranier kokar på spisen

Jag mediterar över mitt ursprung
Intagen i lotusställning
Försöker jag hitta kärnan
Min utgångspunkt
Hör mig själv tänka
”Bevarar man livet genom insikt”
Denna övning ter sig besvärlig
Obehagligt påfrestande
Visioner om ett enklare liv

Jag lägger mig ner för att sova
Återupplever drömmar som var
Ett hav av ormar
Ursinnigt slingrande
Runt om över in och ut
Ser kvinnan nere vid bäcken
I svart cape med huva
Ryggen emot
Hon som aldrig vänder sig om

När äggklockan ringer
Känner jag en stark ovilja att fortsätta
Likt en ryggradslös lerfigur
Rullar jag ihop mig till en liten boll
Stuttsar mellan tak och golv
Modelleras till något obefintligt
Och landar platt med känslan
Att om fortsättning skall följa
Får det här nog bli den sista måltiden