Likt en frusen tår från molnens land

faller en snöflinga ner på min hand

landar där och smälter bort

tills det att vinden blåser torrt

Ett av de ögonblick så tiden stannat

när orden tycks ha fastnat

då kysser du mina kinder

du torkar mina tårar med din kärlek

och min längtans dimma lättar

men varje gång du går

lämnar himlen en frusen tår

tills nästa gång du kysser mig

och kärleken värmer mig

och all den frusna känslan

försvinner för en liten stund igen.