en gång skrev jag att jag bar svart
för alla oförätter i världen. svart
för de mördade. misshandlade.
bortglömda. jag bär fortfarande
svart men av andra anledningar.
de mördade finns kvar. de misshandlade
och bortglömda likaså.


det svarta
har fortfarande
existensberättigande


---
vi är
en kedja
av händelser
och historier


tiden skaver
mellan länkarna
och på den sista dagen
löses de upp
till damm
och sprids
för vinden


vi andra
längre ner
på kedjan
samlas i
minneslunden


kvar i oss
lever sorgen
med oss
för alltid


även om det är
det vackra
vi minns mest


---


ibland kan jag fastna med blicken
och låta den vandra ut med horisonten.
jag har hört historien om mannen
som inte kunde stanna utan körde
i hög hastighet över kanten när
han flydde från förtrycket. jag hoppas
att han fortfarande är fri.


---


de sa till mig
att jag inte
hörde hemma här
att allt var deras


jag slogs
första gången
de sa så


men sen
vände jag
dem ryggen
och gick
min väg


---


de vuxna
sa ingenting


de unga
sa ingenting


och jag
sa ingenting


med en tyst
överenskommelse
skiljdes vi åt


när jag
var 10 år gammal


---
jag kände en man som flytt
från kriget. balkan stod i brand.
askan drog in med vinden och
fyllde våra lungor. han var bosnier.
när han talade om sin familj blev
rösten märkligt svag. kanske var
det deras aska som föll över oss
med regnet den sommaren.
vi satt i samma rum när budet
om freden i dayton ohio kom
över radiovågorna. han log inte.
han grät inte. han ryckte bara
på axlarna. lika hopplöst som
det krig han flytt ifrån.


---


det kommer
en viss ålder
i varje människas liv


då man tvingas
att välja
vad som är
rätt eller fel


frågan är
alltid oanmäld


och svaret
på frågan
bestämmer
vem
du
är


jag har svarat
men ibland
glömmer jag
vad jag sa


men vägen är
densamma


---


det var en av många ändlösa
nätter. vi hoppade upp och ner
med näven i luften. vi trodde
rätt och vi trodde fel. det var
vi mot dom. avanti popolo.
det var 15 år sedan. jag har
slutat att hoppa. men det
händer att jag knyter näven.
det är fortfarande vi mot dom.


---


långsamt
bleknade bilderna
och de man träffat
försvinner in
i tidens dimma


du vandrar vidare
genom krigen
kriserna
kärleken


men du minns
allt det där
som gav dig
någonting


---


varje morgon
händer samma sak


du vaknar
skakar av dig
sömnen


låter ögat vakna
sist av allt


solen går upp
du öppnar handen


och hälsar
på dig själv


nattens dröm
glittrar
som spegelbilden
i vattnet


och du låter
det vattnet
spola dina fötter


---


jag har förlåtit
och gått vidare


det finns inga
kompromisser
längre