Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

På perrongen i Vällingby sent en vardagskväll




Mannen på bänken

Den lille pojken med slocknad blick
villkorad kärlek var allt han fick
minimala doser det var bara så
men han fortsatte leva
ändå

Pojken har blivit denna man på en bänk
ingen som ser honom vet vad som har hänt

Hängande huvud darrande kropp
salivens brunsvarta dropp
unken doft av urin cigarett
inpyrd smutsig svett
dimmig bortvänd blick
missade sista tåget som gick

Sitter för alltid pojken där
dömd att leva i mannen som är
rödsprängda ögon med hjälplös blick
slokande kroknande usel i skick

Den lilla pojken på bänken där
i mannen med lukten som stavas misär....


07.11.30 redigerad 08.10.03 och 09.10.06

 


Fri vers av Lena Renman
Läst 364 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2007-12-04 16:20



Bookmark and Share

  Bjarne Nordbö
Du fattar varför jag gillar. Tack.
2012-01-12

  Maria Zena Viklund
mycket bra skrivet om missär!
2007-12-05

  Lena Renman
Finns där inte en liten någonstnas, inom oss alla? Lätt att glömma ändå, att vi alla varit små...

Lena
2007-12-05

    Maria Malm
Den tragiska verkligheten..och inuti finns den lille pojken fortfarande..gillar denna dikt mycket!
2007-12-05

  katt.inc
Medkännande, tänkvärd och ömsint dikt. Mycket bra!
2007-12-04

  Christer Eriksson
poesi för en utslagen, en trashank på perrongen, samma insida och samma uppbyggnad som vi som inte sitter där, som går förbi. det är millimeter som gör våra fall och vinster. tycker om socialt ansvarstagande poesi. mannen som fick en dikt är en vacker tanke, även om han är omedveten om det. bra lena.
2007-12-04

  Lena Renman
Tänk.. tänk om... det är så att vi blir
vad vi lärt oss att vi är värda att...bli...


Lena
2007-12-04

  stella
Så väl fångat så det gör ont!
2007-12-04
  > Nästa text
< Föregående

Lena Renman
Lena Renman