tiden rinner ur mina händer som sand.
det förflutna kan jag inte greppa tag i,det är ungefär som vatten.
framtiden kan jag inte smaka lite på för jag bränner mej på min tunga.
jag grämer mej över vissa saker, jag ångrar vissa saker,jag är stolt över vissa saker.
vad skulle hänt om jag hade gjort så,eller om jag sa det där.skulle du stannat då?
tänk om du hade väntat fem minuter innan du åkte?om du kanske skulle åkt en annan dag?
då kanske du fortfarande skulle varit kvar?varför kunde det inte funnits en skyddsängel till,bara för dej.
ibland på konsum,då tror jag att jag ska komma till kassan och se dej.
du välkomnar mej med ett varmt leende och frågar hur det är med mej och när jag ska komma och hälsa på.
jag säger att det får bli någon gång.
när jag är ute och går genom stan och ser en mamma gå med vagn och hålla sitt andra barn i handen lurar jag mej själv att det är du.
men det ser ju ut som du?är det inte du?
sen går hon förbi som om jag var vilken person som helst.
kommer du inte ihåg mej?kommer du inte ihåg när du gav mej det lilla gosedjuret med en halvuppäten banan i handen?
det var så länge sen men du kommer väl ihåg?det var sommar och solen skymtade fortfarande lite i skyn,färger som rosa och gult fanns rikligt på himlen.
jag var kanske bara fem-sex år men jag kommer ihåg när du gav den till mej.
eller när pappa flyttade in i din mammas gamla lägenhet och du gav mej en mafioso panda som hade en avbiten nos.
han var större än mej.
han släpade jag fram och tillbaka från pappa och mamma,jag minns att ja la mej i mammas dubbelsäng och sov vissa gånger för att han skulle få plats.
även fast han var lite skiten,och lite gammal älskade jag han.
jag låg många gånger och omfamnade den gamla pandan.
tack för att du gett mej minnen,älskar dej och tänker på dej ofta nu när det snart blir sommar.

<3