nu finns det ingenting att vara rädd för.
döden får mej inte längre att känna mej som ett litet barn.
bara när jag tänker på att jag längtar efter dina fotsteg så mycket att allt bara fryser till.
och jag vill träffa dej.nu.
men jag vet att du inte vill att jag ska ge upp.
för dej är det så lätt,att landa på jorden och se mej.
men jag har inte sett dej på ett tag.
inte levande.

varje morgon vaknar jag och kollar på fotot som sitter över tvn.
och varje dag slutar med att jag tittar på det.precis innan jag lägger mej.
och vi ses igen.
ibland är det suddigt,och det är svårt att komma ihåg.
det är som att vara i en dimma och bara höra rösten.
ibland är det så jävla tydligt att allt känns så verkligt.
jag pustar ut och tror att allt som vi tragglat oss genom den sista tiden bara var en mardröm.
men sen vaknar jag upp och inser att det bara var en dröm.
den drömmen upplever jag ofta.

det är inte längre tryggt att sova ensam.
och det tar tid innan jag kan sova,ibland går det inte alls.
jag hör andetag brevid mej.
är det du? lr är detta bara en del av sorgeprocessen.
jag blir helt vrängd i skallen och tror att allt ovanligt som händer har någonting med dej att göra.
när jag somnar halv tre på natten och tittar ut på den svarta himlen.
en stjärna,blir mörkare och mörkare.
till slut finns den inte längre.
sedan kollar jag på bilderna som är uppradade på fönsterbrädan ,då börjar alla ljusen fladdra.
och lilla stjärnan är tänd igen.
det är som att :
så fort jag släcker ett annat hopp
tänder du det igen,för att du vill leda mej in på rätt väg.


tack för allt fint du gett mej här i livet,
tack för att du jämt stöttat mej,
tack för att du aldrig nedvärderade mej,
tack för alla irriterande telefonsamtal då du bara frågade mej hur ja mådde och ringde ytterligare fem gånger,
tack för att du försökte,fast du inte alltid orkade,
tack för alla goda smörgåsar och goa kotletter,
tack för att du skämt bort mej med alla tusen leksaker du gav mej när jag va liten,
tack för att jag alltid var välkommen hos dej,
tack för att du alltid funnits.

förlåt för att jag var för naiv för att se att de va sista gången jag skulle se dej,
förlåt för att jag trodde du va odödlig,
förlåt för att jag blundade och undvek att se dej för att det gjorde ont,
förlåt för alla gånger jag struntade i våra middagar för att supa mej full,
förlåt för att jag aldrig sa att jag älskade dej.


du är min hjälte iallafall.

ängel<3