Tyst!
Jag betraktar!
Inte finns det tid för menlöst prat när
han står så nära.

Nej! Jag vill inte se på dig, inte hellre
än att se på honom, med håret på ända som om han just sovit och
dessa ändlöst gråa ögon som jag önskar
var fästa på mig.

Ja!
Jag ska försöka lyssna!
Försöka lyssna på vad du har
att säga trots att
han
står så nära

Självklart hör jag inte vad
du säger till mig!
Han upptar ju hela mitt sinne och hela
min anspråkslösa existens
Men det skulle jag
aldrig erkänna
för dig.
Eller för honom.
Aldrig för någon.