Hej!
Här är jag.
Ursäkta röran men det var ett tag sen jag städade sist.
Bli inte rädd om du stöter på några monster, de är snälla innerst inne.
Öppna inga lådor är du snäll, det är förtryckta barndomsminnen!
Högarna med sorg är saker som jag bearbetar just nu så ni vet, ursäkta det också.
Jag håller även på att tapetsera mitt inre med kärlek och försoning som sen ska leda till ett lyckligt inre så se upp för tapetklister!

Jag ska städa upp här snart, jag lovar!
Jag har bara så mycket i skolan nu.
Jag har en massa andra projekt på gång nu också som tar av min energi.
Så vilken dag som helst nu när jag får tid ska jag städa.
.
.
.
.
.
.
.

Jag har kanske ganska vanliga tankar,
ganska vanliga problem,
ganska vanliga val...
Men bara kanske.
För jag vet ju inte vad du tänker...



Jag VET att om jag bara bestämmer mig för något så blir det så.
Allt löser sig utan större problem eller ansträgning.
Men jag kan inte bestämma mig,
jag vill inte bestämma mig.
För jag gillar problem,
Jag gillar att anstränga mig,
-Om jag vet att det är värt det.

Om jag inte vet att det är värt det,
om jag inte tror att det är värt det,
så kommer jag aldrig anstränga mig,
eller bestämma mig för den delen.

Så hur lyckas jag då ta mig någonstans här i livet utan att stå och snurra på tomgång?
Jag kanske bara måste ha det där som ger mig en känsla av att det är rätt,
så jävla rätt,
utan tvivel.
För Lars har jävligt rätt när han säger att tvivlet förstör,
kanske borde jag och Lars dejta varann?
Kanske borde jag inte dejta alls...

Kanske borde jag bara ta ledigt från allt och börja städa här så att jag inte fortsätter att skrämma bort mina mentala besökare som faktiskt vill hälsa på i mitt inre men som jag vägrar släppa in på grund av mitt stök.

Kanske borde jag skaffa mig en psykiater istället för att färga håret och måla läpparna...

(Ibland är jag så lik min mamma ändå...)