Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Änglarna gråter alkaliska tårar -när vi lågsamt plågar moder jord

Har du känt hur regnet bränner dig ,det är änglarna som gråter alkaliska tårar när vi långsamt plågar moder jord. Har du sett hur växterna vissnar under ångorna från avgasernas gift ,har du sett hur molnen skrumpnar ,det är änglarna som gråter alkaliska tårar när vi långsamt plågar moder jord.

Du kanske trodde att himlen var gul för att solen lyste extra i natt ,men det var gasen från en brinnande fara som slukar naturens kraft ,som får världen att långsamt åldras mycket fortare än någon trott

du kanske trodde att ingen ser när allting långsamt ändrar skepnad när allt smulas till partiklar igen .

Och änglarna gråter alkaliska tårar när vi långsamt plågar moder jord,när vi långsamt skövlar det vackra ,när vi slår sönder det finaste vi har ,

                                     gråter inte också du snart

                                     bränner inte dina tårar

grumlas inte dina vackra minnen av det som snart bryts ner än mer ,det vackraste vi har det försvinner och änglarna gråter alkaliska tårar

 




Fri vers av ~~*MariamAurore*~~
Läst 200 gånger
Publicerad 2007-12-02 23:37



Bookmark and Share


  stefan.g
Nej, jag gråter inte, fast jag kanske borde. Jorden och allt vi ser runtomkring, visst det faller precis som människor gör. Det finns en underbar bok, som beskriver att jorden slit ut likt en mantel. Och nog ör det så. Nog bär vårt liv sina spår. Det finns igentligen ingen chans att stoppa det destruktiva vi människor påbörjat. Det är försent, vad vi än kommer på så väntar nästa katastrof runt hörnet. Och skulle det inte göra det, så ser någon till att starta ett krig eller två. Ja så är vår mörka verklighet. Men i allt så har inte hoppet lämnat oss, utan vi lever, sätter barn till världen och bygger på allt som om vi skulle leva förevigt på denna en gång underbara jord. Dagarna är räknade, dagarna vi lever är likt en fläkt. Vad gör vi av denna tid, är väl mer min fråga.....? Tack för läsningen
2007-12-02
  > Nästa text
< Föregående

~~*MariamAurore*~~
~~*MariamAurore*~~