ännu en sömnlös natt.kvällen slutade i missförstånd och oro,igen.

jag öppnar fönstret och sätter mej på fönsterbrädan.där sitter jag halvnaken i vinternatten.

kylan kryper sej in,håren på armarna reser sig och jag blickar upp mot himlen.

ciggaretten jag tagit ur handväskan brinner för fullt.ur den dansar gråa mönster.dom dansar så vackert förbi.

in i munnen,ner i lungorna och ut ur munnen.jag försöker tyda mönstrena.

men jag kan inte tänka.men det är vackert.

jag undrar hur många minuter av mitt liv jag har kastat bort på små giftiga pinnar.giftiga men ändå underbara.

avståndet mellan OSS är inte långt,bara någon mil.men det känns som avståndet mellan mej och stjärnorna.