Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Evighet en

Hånskrattar du bakom stängda dörrar
Är det din hämnd?
En fröjd för dina ögon

Gråter du förtvivlat
Över iskylan som du inte lyckas bryta ner
Inte längre kan värma dig ifrån

Som nålar sticker dom dig
Alla som bar dig med på vägen

Ljusa siluetter av svaga minnen
Kommer åter till ytan i ditt väldiga hav

Du snuddar vid någonting stort
Större än någonting annat
Anar evighetens tid framför,
Bakom dig

Och du förstår
Allt omkring dig tillhör evigheten
Ingenting kan gå förlorat
Ingenting kan räddas

Du flyter med i vågorna
Släpper det omkring
Din kropp svävar iväg mot himlavalven




Fri vers av bonnilie
Läst 355 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-12-03 22:00



Bookmark and Share


    Suzylu*
oj den är jättebra, verkligen du skriver så bra
2007-12-22

  RutigKjol
Otroligt att du inte har fått någon kommentar på denna än. Men någon ska väl vara den första; Underbar, underbar dikt det här! Stämningsfullt och mycket vackert, och jag älskar det sista stycket. Du förmedlade känslan väldigt bra! Applåd!
2007-12-18
  > Nästa text
< Föregående

bonnilie