Jag tror
Jag hoppas
Att någon ska ringa
Att det var falskt alarm
Att rädslan ska försvinna

Jag stirrar ut genom fönstret
Ser ditt ansikte
I mörkret utanför
Ser hur dina tunna gamla händer
Med tunna blå blodådror
Tar mina unga friska
Ser hur du ler
Och dina ögon skrattar
När du hör något roligt
Ser den djupa rynkan i din
Redan rynkiga panna
När du är orolig
Aldrig mera

Inser att jag
Aldrig tog mig modet
Aldrig sa de orden
Som jag velat säga
Hur mycket du betydde för mig
Hur mycket jag älskar dig
Nu är det försent

Mörker
Rädsla
Gatlyktas dimmiga sken
Som ett dimmigt hopp
I mörkret
När man redan vet
Att det är försent

Jag älskar dig.