Dimman som lättar

solens strålar som skingrar

det svaga knakandet av tunnt lager
is på havet utan ände

händer som snuddar varandra
någon gång ibland

prat är bara ljud
som egentligen inte behöver höras

timme efter
timme

hela livet

medan våren letar sig in
rör mina fingrar den
nyväckta vitsippans knopp

en fågel sjunger en
sorgsen melodi om
förlorad kärlek

du reser dig




och går