Mina tankar känns långt borta nu

jag kan inte fånga en enda

inte en enda av dem för att få

känslan tillbaka av vad som rör sig

inom mig av smärtan som bor där

långt innanför murar av skydd



Mitt hjärta värker av sorgen

minnet värker av saknaden av den

omedelbara fantastiska självklara

glädjen som är grunden

som bara är förunnat blodsband

dina steg är långt borta nu

dina ögon har förmörkats förblindats



Dina steg för dig långt härifrån mitt barn

ondskan försöker fånga dig i sitt grepp

lockar och lismar vet dina svaga punkter

du hör inte längre på din inre röst

du irrar runt trampar snett och skadar

både dig och andra i ditt sökande



Mina ögon har tårats så många gånger

de vänjer sig aldrig vid smärtan

som obönhörligen gång efter annan

tillskansas en moders hjärta

ett hjärta varunder du burits älskats

fötts till denna jord