de försöker trösta och
suckar och stryker skam
mellan mina ben och jag
röker mina cigaretter och
tar tunnelbanan hem

du ringer ju aldrig det är bara att
låta knapparna nå botten
bottle up and explode!
du och jag och elliott smith
och alla vinkorkarna i mina
fickor jag kan börja samla
bara du ringer mig till
rissnes skrivstil fan det är
ju bara en station baby
knapparna är inte ens tröga

i rissnes skrivstil finns
kärlek där har jag något
att hämta det här är
utpressning jag vet du inte
vill att jag har
hennes vinkorkar
i fickan