froststjärnor falla mot jordens hand ,froststjärnor kyssa markens vackra blommor ,frostens andedräkt mot blommans blad än en gång ,nu har vintern

fötts igen och lagt sitt mjuka täcke över blommans blad. Natten var så kall och mörk så tvekande var månen när stjärnorna lyste , så mjuk var vinden mot

min kind när jag gick genom nattens tysta gränder. Drömmande om dina rader i ett brev med ekot av din röst i mitt innersta rum ,tomma väggar ,tomma dagar mötas jag av när du ej är nära. Natten känns så kall ,månen så

viskande ,stjärnornas sken lyser så bländade när du ej är nära ,då tvekar stjärnorna att lysa.