En vinter när stormarna stillat sin vrede
Och snön ligger vit som en svepning av ro,
Då slumras det djupt i vart grenklädda rede,
På marken i hålor där sorkarna bor.

Då söker en uggla i stjärnornas skimmer.
Dess hoande hörs som en skogarnas ö
I tystnadens hav utav doftande timmer.
Då leker en varg på en blankfrusen sjö.

Då skrivs det en hymn åt den suckande friden,
Åt älgarnas dröm i sitt frostiga stall.
Då väcks det en tanke, en hälsning i tiden,
Åt vintern, åt natten i stormarnas svall.