jag frös där ute i nattens
frostiga andetag
jag frös där under
stjärnornas vita sken

där när fåglarna reste
under stjärnornas blick
jag frös när nattens
tårar föll mot min hud
jag såg upp mot himlen
bad en bön för de som
sover i köldens hand

men när hon kallar mig
sin ängel
glömmer jag för en sekund
hur frostens andetag
berör min kind
när hon kallar mig sin ängel
glömmer jag tårarna en stund

då har hon läkt en liten
del av det som gjorde ont
när hon kallar mig
sin ängel
har hon torkat frosten
från mitt hjärta
för en stund