Det fanns en tid då
det inte gick att sitta på en stol utan att ta livet av sig
med Marlborou light
då nätterna var vita och vakna för
att vi förmodligen skulle dö direkt eller flyga upp i taket om vi ens vågade att vila

tiden med
vännerna i filmen om den ruttna barndomen
som fick oss att skratta så det blödde i läppflagorna
aldrig skulle vi bli som
dom
vi skulle älska oss
sönder och samman fram till det riktiga livet


kan fortfarande känna
hur det brann
då allt var flammande stort
då allt var viktigast
rastlöst
och
törst