En mörk stig slingrar sig framför min blick.
Vart är jag påväg, det enda som leder mig är dina nakna fotspår.
Den kritvita snön ligger som ett täcke över den tysta naturen.
Det enda som lyser upp min väg är den lilla glöden på min cigarett.
Kylan biter sig tag i mina läppar, mina andetag ger ifrån sig dolda ångmoln.
Jag går och följer, benen under mig blir allt tyngre.

Jag stannar upp och böjer mig ner, tar lite snö i handen och låter den fuktigt smälta.
Tar sedan en droppe och smeker in på mina köldbitna läppar.
Det enda som håller mig varm är Du.
Tankarna är fyllda av bilder på dig, jag reser mig upp och börjar återigen vandra.

Jag ser dem lätta barfote avtrycken och börjar lättsamt att följa dem igen.
Natten är ödslig och hemlig ingen eller inget existerar förutom Du.
Ångmolnen ritar upp en siluett och jag sluter ögonen.
Mina fingrar smeker fjäderlätt din nakna hud, detaljerat och ömt.
Din andedräkt är varm och fuktig mot min nacke.
Jag låter ditt hår lekande lätt glida igenom mina fingrar.
Mina ögon öppnas och dina smekningar avtar, det enda som finns kvar är min längtan och åtrå efter dig.
Spåren leder mig genom natten, snart är jag där...snart.
Denna natt är som en bitterljuv köld med romantiska inslag.