Vi lyckats aldrig dölja något
De ser igenom oss
De kan läsa våra tankar
De är rädd, för de vet det vi vet:
Ändå fortsätter vi längre in i ovisshet
Vi begår misstag
men vi går inte in i dem med öppna sinnen
Vi snurrar in oss så mycket vi kan,
Vi irrar bort oss och fastnar i vårt eget skal
men vi kan inte räds av nån
Allt vi gör är för spänningens skull,
för att slippa känna efter
Det har aldrig funnits något för oss som kallas vardag
Där stänger vi av- och lever genom våra drömmarna