När solen faller från himmelen ner
Tänds en stjärna så vit och ren

Hon glimmar och tindrar i mörkret i natt
Som hon alltid har gjort, vår himlaskatt

Precis som hon är först upp ur de gnistrandes skara
Försvinner hon sist, hon väntar bara

Så att solen kan stiga i sin egen takt
Och stjärnan går med mörkret till en annan trakt