Jag mötten hennes blick idag
hur jag än försökte
att inte se
över horizonten
att inte ge
efter som vi
strävar efter att förbli
sorgsna över mellanrummet
mellan höst och vår

Då log hon mot mig
och hennes underbara leende
bländade mina ambitioner
ändrade mina toner
från blått till vitt
och tog mina frustrationer
bort från mitt
hjärta som  fick
mina gråtfärdiga fönster
att se skönheten i
en vinterkarg samhällstragedi

för fläckarna på vår tapet
är aldrig större
än mellanrummen däri
och våra problem
aldrig större
än hennes kärlek