Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ibland är det svåraste att låta någon gå eftersom man är rädd för att bli ensam Men ibland är det enda sättet att få någon att stanna, att låta dem gå


Var inte rädd, Jag lämnar dig aldrig Mamma Lilla


Förlåt mamma
Jag vet
Ja, jag var ute hela helgen
Men snäll
Alla andra ska gå
Mamma lilla, låt mig andas, du kväver mig
Det är bara en fest, låt mig gå
Ja, jag vet men skolan är snart slut lilla Mamma
Kolla på den här klänningen?
Är den inte fin, är jag inte vacker?
Lilla mamma , låt mig bara gå
Lilla du, hur kan det var så svårt
Låt mig bara gå
Så ska du aldrig
behöva känna dig ensam
För om du låter mig gå
Så ska jag aldrig
Lämna dig




Fri vers av anoonym
Läst 247 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2007-12-19 17:59



Bookmark and Share


  isabel louise
vackert och mjukt skrivet.
2007-12-19

  © anakreon VIP
Du skriver så mjukt och övertygande att jag så gärna vill tro dig hela vägen ut. Men så kommer löftet om att aldrig lämna, som krafsar på trovärdighetens repkänsliga yta.
Jag tror att du själv tror mer på det löftet än din lilla mamma som ändå låter dig gå för att du så gärna vill och för att du är så vacker i din fina klänning och för att hon, mitt i sin iver att beskydda dig, vill göra dig till viljes. Lycka till!
Carl-Erik
2007-12-19

  Daniel_78 VIP
pojke som flicka, skulle det ju stå :)
2007-12-19

  Daniel_78 VIP
bra förmedlade känslor
tror det är många som känner igen sig
pojke om flicka.
glöm inte mamman dagen efter bara
gör något fint för henne :)
2007-12-19

    Issand.
vacker
2007-12-19
  > Nästa text
< Föregående

anoonym
anoonym