huller om buller
hyllar skuggorna muller
men mörkare märken markeras i minnet
när ovädret närmar sig
med stormsteg

det rullande mullrandet minskar
vi viskar sanningar som ingen hör
dom tror oss bara när vi skriker
lögner

vi borde skriva ord att sprida
men vad är viktigt nog?

och hur ska vi kunna säga sanningen
med lögner?

himlen klarnar solen varnar
för stundande undergången
men varför lita den här gången
när allt jag hittils hört
har visats vara osant?

så länge det går att hitta
minsta lucka, minsta kryphål
minsta lilla anledning att kanske
möjligtvis kunna ifrågasätta
sanningen


kommer vi aldrig rädda världen