Jag hörde en låt idag.
Oj vad jag mindes. Min älskade Anna.
MIn förstfödda. Som jag sörjde henne då.

Minnen vaknar till liv. När hon försvann.
Mitt hjärta gick sönder.
Mitt inre blev svart och tomt.

Jag försökte många år att fylla igen det hålet.
Med droger, män och alkohol.
Inget kunde fylla upp det svarta.

Åren har gått och jag för alltid
lämnat det gamla bakom mig.
Men i mitt inre
finns ett smärtsamt minne.

Mina öron tar in tonerna.
De fortplantas in i mig.
Fyller mitt medvetande.
MInnet kommer åter.

Tårarna rinner och jag gråter.
Av vemod och längtan.
Av sorg och saknad.

Så livet blev när jag tittar bakåt.
En ända lång symfoni av toner.
Av musik som smärtar.

Musiken hjälper till att minnas
men också att läka.
Det blev som det var meningen.
Men ingen kan svara på
Varför???