Jag förstår inte vaför min bägare är full??
Denna eviga skuld som fylls på så fort.

Är det känslan av att inte göra rätt
som ger mig skuld?

Eller är jag rädd för att bli utanför. inte höra till??

Detta eviga sökande efter bekräftelse
samt en blick, ett gillande från andra.

När jag uppfattar att andra ser på mig som dålig
så fylls min bägare på.

Men varför då??
Har inte jag lika stort värde som andra??

De säger att det är som att skala en lök men då vill jag ha tillbaka lite skal på min lök för detta gör ont???

Vad gör jag för fel???

Söker tröst i orden och låter fingrarana dansa.
Jag kommer tillbaka och igenom.

Så det så...