Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag sitter i morfars knä och känner hans sträva haka mot min kind



Minnena kommer åter från tider som flytt
Jag sitter i morfars knä och känner hans
sträva haka mot min kind
I hans kavaj Kungen av Danmark
det som var lyxen han hade att bjuda på
om jag var riktigt snäll kunde jag få

Han arbetade på Statens järnvägar
Emellanåt så kunde jag få åka med
i hans tralla en liten buss på räls
Äventyr doftade såna dagar
den lilla oranga bussen pilade emellan
stationerna i den norrländska bygden
Jag kunde sitta och lyssna till karlarnas
språkande hur länge som helst i stugan där
arbetarna samlades till fika mellan passen

Mormor höll ställningarna hemmavid
Djuren i ladugården var hennes del
Om jag vaknade tidigt gick jag den lilla
stigen bort till ladugården där hon var
Innanför dörren uppe på en krok hängde
min lilla blå mugg som strax fylldes på
med varm god ångande spenvarm mjölk
Den vita fjällkon fick alltid en kram som tack
Jag minns hennes varma kropp fortfarande

När morfar varit ute och fiskat vankades
det ofta röding eller annan god fjällfisk
Många gånger röktes den i fiskröken
med mormors goda tunnbröd som tillbehör
Det var inget som gick upp mot det
Dofterna från de gångerna är fastetsade
i min minnesbank från såna tillfällen

Jag minns hur mormor alltid satt vid spisen
under middagarna där hade hon översikt
och var bäst till för att kunna duka på mera
om det behövdes fyllas på med mat till bordet
Ett litet kaffefat åt hon på själv
Hundarna låg spända och väntade i
sina korgar tills deras tur kom

Mormor och morfar var kära på sitt sätt
Man bara visste att de höll av varann
Till och med i gnabbet dem emellan lyste av
deras stillsamma varma kärlek
Ofta sattes radion på hög volym de gånger
det spelades hambo eller schottis
och de dansade oj vad de dansade
Jag satt och såg på och kände en sprittande
glädje inombords och mina små fötter
trummade takten i golvet
Morfar blev så småningom min danskavaljer
han lärde mig allt han kunde om dans
till och med Steppdans som var hans passion


Jag skulle alltid bo här trodde jag nog
I den lilla byn med sin storslagna natur
Skogen fjällsjöarna djuren människorna
Så blev det nu inte utan jag flyttade som
många andra men minns ofta och gärna tillbaka
till min lilla älskade hemby








Fri vers av sunnanvind
Läst 343 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2008-01-11 08:05



Bookmark and Share


  Thommy
Det låter riktigt härligt det du berättar, låter som något man gärna hade upplevt. Fint skrivet.
2008-01-11

  issac.a.m
Underbar text ....
2008-01-11

  nettizen
Jag har alltid avundats lite i smyg de som kan berätta sånt här... jag har inga rötter nånstans utan har flyttat runt hela mitt liv.
Mycket fin nostalgi-berättelse här.
2008-01-11

    Maria Malm
En härlig berättelse om flydda dar, en resa i minnens värld.
2008-01-11

  Ronny Berk
en underbart välformulerad berättelse där kärleken till hembygden och morföräldrarna skildras men en betagande ömhet
jag tycker mycket om den texten...känner att den även handlar om ett uppbrott och en längtan till...
2008-01-11

  glittertindra
härliga, härliga minnen du förmedlar.. läser denna text med ett leende...
2008-01-11

  Söder
Njutbar läsning. Varm, underbar minnesskildring.
2008-01-11

  SusanneStrömstedt
Åh,jag fick en sån längtan efter min mormor och morfar som bodde i Hammerdal.Mormor bakade tunnbröd och vi tittade på,morfar fiskade och bjöd på stekt fisk i kvällningen....
2008-01-11

  Larz Gustafsson VIP
En mysig och varm dikt som berör.

Fiskdoft kan vara härlig...
2008-01-11
  > Nästa text
< Föregående

sunnanvind