du var som ett övergivet skepp
vars mannar dukat under för stormens vrede
du var som en sökande i öknen
förblindad av sandens moln

du var som ett övergivet skepp
strandat på tomhetens ö
ragglande i trasiga kläder
sökandes ett ljus i natten

du var som ett övergivet hus
där tomhetens viskande höres
där ensamheten satt sitt bo

men någonstans fann den
skeppsbrutne rätt
någonstans fanns ett ljus
där när natten var kall
när mörkret kändes som en vän

någonstans vandrade
den skeppsbrutne rätt
i trasiga kläder
fann den skeppsbrutne
sin rätta väg