...... du äger min själ mina fingrar och mig Tills min död ankommer
Jag räknar mina tomma koppar kaffe jag tuggar sista biten av poesin mot väggen slår jag min skalle och bit för bit räknar jag dig innan du drar dig tillbaka från mig
Jag räknar dina smala fingrar dina ringar som beklär dem jag räknar banorna av dina bröst räknar kaniner under filten räknar dina revben innan omfamning och efter omfamning räknar varje fiber på din hud innan jag begår självmord och efter mitt självmord
tum efter tum räknar jag din kropps drag räknar land räknar hav benen ,ryggen och midjan
Jag räknar de fåglarna som brukade stjäla vetet och blommor från dina bröst Jag räknar poemen vers efter vers rad efter rad innan explosionen av språket försöker gråta innan himlen faller på mig försöker rädda den sista härliga kärleken
Jag mäter din midja innan glömskan bombardera mig innan sorgen splittrar mig jag försöker omfamna dig innan solen exploderar på glaset av mina bokstäver försöker nå dig innan jag splittras försöker mäta min passion men jag misslyckas Hur kan ett litet segel som mitt hjärta segla och kämpa i öppet hav? Mäta det som är omätbart!!
Så min älskling... du kvinna som tillhör utrymmet av profetia Kan du acceptera min ursäkt? Jag räknar ord av din doft ovanför mina papper så jag blir stormad av sjösjuka räknar dina andetag då jag går in i undarbara skogar av eld och koppar och upptäcker att axen av ditt hår liknar distansen av min frihet färgen av dina ögon samlar alla floder av kvinnlighet
Jag räknar dig... från örhänget till armbandet från källan av floden till havsviken jag räknar lusta aptit svettningar av våra koppar kanske jag glömmer något men jag glömmer aldrig dig glömmer aldrig hälsningar till träden av plommon på dina läppar och till doften av rosor på dina kinder
den mest härliga kvinnan Oooooh som trots tider av belägring tålade mig min kärlek för dig är djupt Oooh.. hjärtat som forfarande erbjuder mig sin mun som en ros i denna tiden av damm
Jag älskar dig önskar att möta dig bara i några stunder önskar att möta dig innan jag bryter samman och efter min kollaps det är längtan som tuggar mitt och ditt kött men vad ska jag säga och vilka uttryck gör sig i denna jordbävning
Jag är rädd om dig och inte om mig Jag bryr mig om dig och inte om mig för du är min sista galenskap min sista tändning och du är mina minnen och jag är bara en grav
Älskar dig tills vi blir ett du och jag ett älskar dig tills jag förgås bleknar faller
Jag älskar dig lite poesi måste jag deklamera innan jag sätter slut på min ålder Jag älskar dig jag saknar dig och jag kommer att älska dig tills min död ankommer
Fri vers
av
issac.a.m
Läst 429 gånger och applåderad av 9 personer Publicerad 2007-12-29 23:36
|
Nästa text
Föregående issac.a.m |