Lova att lämna mina dagböcker till Minnesbanken

för inga barn har blivit gjorda

inga arvingar är intresserade

men kanske en forskare någon gång vill veta

vad en kvinna i min ålder höll på med

Allt det skrivna

allt som skrivits om det skrivna

reflektionerna kring alla reflektioner

och all back up som gjorts

för vilken nytta då?

Hjälp mig - se till att åtminstone någon läser

nån gång

Låt väggarna tala

här har jag ju bott i nästan hela mitt liv

här har mycket sagts

Lyssna!

snälla lyssna en stund

kanske hörs skvaller

ljuv musik

eller ångestskrin

Och till mannen jag aldrig mötte

men som jag tänkte på varje dag

hälsa honom att jag hade varit den bästa

säg till honom att han missade nåt

att han gjorde fel som aldrig besvarade mina ögonkast

(som jag i och för sig aldrig riktigt slängde)

Försäkra mina föräldrar om att jag hade ett bra liv

att jag inte bara levde under deras vingar

att jag till och med i vissa ögon sågs som självständig

i deras dock, var jag liten

men jag hade ett bra liv

Och mina kära bröder

jag valde själv att oroa mig för er

det var mitt eget val att bry mig om er som jag gjorde

inget som ni krävde av mig

tror jag

Och brorsönerna

Ta för er av livet

sörj inte er coola faster för länge

hennes ande lever vidare

Tänk på henne ibland

men tyck inte synd om

Och bli inte rädd för allt mörkt ni hittar

om ni nu öppnar mina hemliga böcker

det var mörkt

jo

men det var också det enda stället att lägga det mörka

egentligen var mitt liv ganska ljust

Så bli inte rädd

och tyck inte synd om

jag hade ett bra liv

men se för guds skull till att åtminstone någon läser

nån gång