Dammet har lämnat ljuset för mörkret

och solen har sänkt sig för nattens entré,

solkattsmotiv smälter bort bakom hyllan

och blåsan den värker av för mycket the.

Dörrskenet krymper ut där det kom från

och jag kryper in i mitt skal,

saknar en doft av två blå

med rouge och kajal.

Intar en fosterställningsprincip

likt så många hjärtvärkande nätter
förr med lip

Vill gråta mig så till fördärv

men yttrar fastän det inte ett

pip...