Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Bedövad av en sängram



Vindrutetorkarna forslade bort regnet från rutan. Det var höst. Ännu var det inte så kallt att regnet frös till is. Det spelade däremot mindre roll. Ikväll skulle han liks vara inomhus. Han skulle sitta axel mot axel med en ung fröken. Under en filt. Ihopkrupen inuti en soffa. De skulle se på tv, skämta med varann, röra varann. Precis som man ska göra en regning höstkväll om man tycker om varann, tänkte han.

Han hade längtat. Det kände han nu efter att han parkerat bilen och stod i hissen på väg upp till hennes lägenhet. Pulsen steg en aning, men han var inte stressad. Snarare ivrig att få känna sina händer i hennes. Att dofta henne i nacken. Placera kyssar på hennes kind. Gud, vad han längtat.

Nu när han väl stod utanför dörren drog han ett djupt andetag. Samlade sig en stund. Han hade inte sagt till henne att han skulle komma. Han kunde bara ana, hur glad hon skulle bli att se honom. Han började bli otålig. Rörde handen mot ringklockan, men hejdade sig. Nej, tänkte han. Ska jag överraska så ska jag överraska. Brevinkastet. Självklart.

Han böjde sig ner till brevinkastet. Öppnade. Och just när han skulle sjunga Oh my darling, oh my darling Clementine förstod han att hon var hemma. Lyset innanför dörren var visserligen släckt. Men han hörde henne. Han hörde hur hon andades. Högt. Tungt. Tillsammans med någon. Han hörde också hur en sängram, våldsamt stötte i väggen. Gång på gång. Igen, och igen.

Han stod bedövad. Vad skulle han göra? Ställa till en cirkus? Plinga på 20 gånger och låta dörrklockan avbryta dem? Banka med nävarna på dörren tills adrenalinet försvann? Eller skulle han bara gå? Ta hissen ner igen.

Det blev inget alls. Med ena fingret hängandes på brevinkastet, stod han kvar. Han kunde inte röra sig. Andetagen åtföljdes nu av energiska stön. Hon skrek. Om än det bara var stön, uppfattade han orden i dem: jag vill ha mer. Ge mig mer.

En del av honom, ville skrika ner i brevinkastet. Bokstavera. Med hårt eftertyck på bokstäverna. H-O-R-A. Den andra delen, tyckte synd om henne. Han förstod att hon hade sex med sitt ex. En kille, hon hade känslor för.

Sängramens stöt i väggen blev intensiva. Nu var det inte hon som skrek. Det var han, som åtnjöt sin orgasm.

Undra vart han kom. Utanpå. Eller inuti henne.

Han hörde de lätta smacken, från ömhetskyssarna efteråt.

Istället för att slå igen brevinkastet, lät han det glida igen. Ljudlöst.

Han ställde sig sedan i hissen. Lät hissdörrarna glida igen.

Han skulle hem. Hem till sin flickvän.






Prosa (Novell) av Bodja
Läst 614 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-01-07 14:15



Bookmark and Share


  LiNNEJAH
påminner om mig om en av mina vänner, som om han kunde ha skrivit det.
det gör mycket ont i mig att läsa det. men det är mycket fint.
2008-11-02

  elinli
helt tokigt jävla bra. för att uttrycka mig otroligt fånigt.
jag älskar i vilket fall som helst hur du leker med orden och fångar min uppmärksamhet så att jag inte kan slita mig. fan jag tror att jag k ä n d e dina ord. ah, johan. man blir avundsjuk=)
2008-01-13

  isabel louise
shit du fångade mig med och sicket slut! superb!
2008-01-08

  Sanningsägaren VIP
Jävlar, där fångade du mig
Älskar twisten på slutet
Nice!
Åsa
2008-01-07
  > Nästa text
< Föregående

Bodja
Bodja