jag ska springa tills blodet lämnar mitt huvud
tills synfältet skriker lila,
blått,
svart,
och rosa

berusad av syrebristen
ska jag sedan stapla mig fram mellan gatlyktorna
och glömma vem jag är

och framförallt vart jag är på väg

och nånstans där ute då ingen ser
ska jag lägga mig ner
med kinden mot den novemberblöta asfalten
och låtsas

att du ligger bredvid