Solen brann orange. Det var vindstilla och skuggorna, hade växt sig tiometerslånga längs den sensommarvarma asfalten. Nere vid älven såg björkarna ut att löpa åt två håll. Dels mot himlen och dels neråt, utmed vattenytan.

”Ska jag nån gång ta livet av mig, ska jag göra det på sommarn.” Det fanns inga spår av nedstämdhet i hans röst.
”Varför på sommarn?”
”Jag vet inte. Det skulle bara kännas så jävla deppigt att ta livet av sig på vintern.”
Kompisen skrattade. ”Är det inte det som är tanken med självmord? Att det ska vara deppigt.”
”Jo, jo, visst. Men skulle jag ta livet av mig på sommarn tror jag folk skulle förstå, att inte är ett rop på hjälp. Det skulle ta det som ett hejdå.”
”Vadå? Du funderar väl inte seriöst, på-”
”Nej. Jag vet inte. Jag tror inte det. Men tänk dig tanken: sätta sig ner vid havet en riktigt bra sommardag, placera ett hagelgevär i gommen, och blåsa av. Försvinna härifrån, till ljudet av vågor.”
”Det låter i alla fall jävligt emo...”

En tärna gled tyst förbi ovanför dem.

Han visste att det här var något som hans kompis aldrig skulle förstå. De var lika varann, de umgicks ofta, men deras dödslängtan skiljde sig som natt och dag.

”Emo eller inte, men det skulle i alla fall, vara jävligt vackert. Titta in i solen en sista gång. Känna smaken av metall. Höra sina egna tankar. Spänna hela kroppen, i ett sista krafttag. Pang. Och likt en konstnär som gör sitt livs sista verk: måla stranden, med sitt eget blod.”

Kompisen satt tyst. Han visste inte riktigt vad han skulle svara: ”Vad tror du händer sen? När man är väck alltså.”
”Ingenting. Svart. Det är nog bara en tomhet som egentligen, inte betyder ett skit.”
”Vad skulle det då ge att ta livet av sig?”
”Allt.”
Han skrattade igen. ”Va?”
”Men tänkt dig, att avsluta livet här och nu. Med flaggan i topp. Du skulle aldrig behöva längta tillbaks till dina ungdomsår. Du skulle aldrig behöva stå framför spegeln och upptäcka din första rynka. Du skulle inte behöva oroa dig för Alzheimer, tumörer, skilsmässor. Du skulle stanna i ungdomen. I sommaren.”
Han gjorde en konstpaus innan han fortsatte. ”Forever young. Visst vet du vilken låt jag menar?”
”Aa.”
”Gillar du den?”
”Jo, det gör jag väl.”
”Har du tänkt på vad Alphaville egentligen menar med låten?”

Kompisen gick igenom texten i huvudet. ”Are you going to drop the bomb or not?” frågade han tillslut.
”Nej. Jag tror inte det. Men om jag gör det, gör jag det på sommaren.”