skuldkänslor flyter ut till bläck,
ord
kryper ner genom armarna
ner på papper
som sedan rivs
och slängs,
i något som liknar en soptipp för mina tankar

ett-noll
två-noll
tre-noll till mig eftersom jag inte hör av mig

ett-ett
två-två
tre-tre,
eftersom du inte heller gör det

det ligger mintkyssar i den där högen nu,
tandkrämskyssar,
finklätt
avklätt,
småprat,
deep talk

någon form av vänskap,

ändå känns det meningslöst,
att samla pappersminnen av dig och mig
på hög
upp till taket
när jag vet
att vi,
inte känner varann






längre