Innanför så skriker sig ensamheten hes.
Jag är vilsen och rädd.
Tar snart vad som ges.
Jag står på ett berg av känslor,
som ingen än har sett.
Den självsäkra unga flickan,
ingen tycks se vad som skett.

Trots att min värld är full av människor,
är tomheten ett faktum.
Jag har ingen rätt att klaga,
ingen rätt att lida.
Ingen ser och ingen hör.
För hon vill inte bli en av dem,
som skriker i kör.