Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Insidan räknas inte.

Hon knackar på mitt ögonlock
Jag tittar baklänges på henne.
Hon sitter där och
är allt det jag inte är.
Med gracila fingrar river hon fula sår
Mot hennes hud dansar rakbladen älvornas dans
I lönndom smeker hon av sin kroppspulsåder
Med sköra andetag skriker sig hon sig hes
De gröna ögonen jag känner så väl
stirrar tomt ner i min själ
Jag vågar inte släppa henne ut
då kommer allt jag staplat att nå sitt slut
Att se henne känns som ett slag,
jag vågar inte erkänna mitt nederlag




Fri vers av Flickan från det blå
Läst 343 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-01-10 10:10



Bookmark and Share


  Larz Gustafsson VIP
Ur nederlagets ruiner kan fågel Fenix stiga fram.
Profeten Jeremia fick i uppdrag att inte bara plantera och uppbygga utan också att nedbryta.
Det senare var en förutsättning för det första.

Bryt upp, den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr...
2008-01-10

  Mats Henricson
Melankoliskt, brutalt och intensivt, ångestfyllt och kaotiskt men ändå, INTE uppgivet eller kapitulerande......
2008-01-10
  > Nästa text
< Föregående

Flickan från det blå
Flickan från det blå