Luftrötter

Bortlämnad

men

ändå älskad
av den som var
istället

Har inte rötterna
i furuskogen

och inte heller
vid klagomuren

mina rötter har ingen jord
att känna sig tillhörig

men i brist på det

har jag skapat mig

luftrötter

för luften-vinden
tillhör ingen
och alla

där hittar mina
lufrötter
fäste

Fri vers av Michaela Dutius
Läst 520 gånger och applåderad av 25 personer
Publicerad 2008-01-07 20:10

Skriv ut
Spara som PDF

glittertindra såsom varande en som har rötter både här och där så kan jag relatera till denna text, hålla med från hjärtat, att skapa sig något eget 2008-02-22

Almagrundet Så vackert formulerat om det sköraste och starkaste! 2008-01-14

Haugen berörande text :) mycket fin :) 2008-01-14

korpfjäder Luftrötter... de starka luftrötternas överlevnad... jag älskar styrkan i dina luftrötter Tack! 2008-01-12

Madjori Som med finaste penseldrag har du målat tryggheten i luft och vind, en styrka som ger livskraften näring. Tack 2008-01-11

© Birgitta Wäppling Fint skrivet om tillhörighet. Tycker särskilt om slutraderna: \"där hittar mina lufrötter fäste\" Applåderar! 2008-01-10

Gunwale Luftrötter kan man ta med sig!( Men både luftrötter och de vanliga kan torka ut.) Luftrötter är alltså bäst... 2008-01-09

coffe mycket inponerad av dena mäktigt vackra och starka text som berör mig mycket, som en vacker sång från blommor till betong..c 2008-01-09

Maria Zena Viklund mycket vackert diktat! 2008-01-09

© anakreon Och luftrötter drar kraft ur den syrerika luften, på sin väg till sin plats ner i jorden! Carl-Erik 2008-01-09

Betlehemsstjärnan Vilken vacker och så otroligt sann dikt..Helt underbar läsning/B 2008-01-09

Larz Gustafsson Vinden blåser vart den vill... 2008-01-09

* Ammi * oh ja, så sant och så fint skrivet! 2008-01-09

drakbruden Helt underbart skriven! Berör.... 2008-01-08

Thurizas mycket vackert ser jag dessa luftrötter målade i mitt inre.inre styrka tänker jag, styrkan hittar dina rötter! 2008-01-08

Annette Andersson En finstämd text om barnet/människan som finner tryggheten inom sig själv genom att skapa sin egen tro. Texten andas ett visst vemod... \"Bortlämnad men ändå älskad...\" En text som berör! 2008-01-07

rebecca d ja, fast rotad i Honom..går vi på vattnet och i luften? så vackert skriven! 2008-01-07

Rachel Roth din dikt väcker vemodskänslor men också igenkänning att söka rötter i luften istället 2008-01-07

Lyckohäxan Enediel Härligt och fint att tänka sig att man kan ha luftrötter... Jättebra skrivet :) 2008-01-07

Åsa Gustavsson Jag visste att vi hörde ihop. Det är inte rotlöst, men jordtunt. Som orkideer... 2008-01-07

Sofie Viktoria Vacker tanke! 2008-01-07