Under två höljen

där i fjärran

blott en skymt,

fragment av minnet

upplöst i dofter

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

likt granatsplitter

sprängs aromet

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

osynliga skärvor

tränger i djupet

spräcker skira

lager av hinnor

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

o genom själens

spruckna fönster

en världsscen splittrad