Jag ligger omöjligt stilla och kan inte lyfta
blicken från mörkret
inom mig

lakanen billigt grova, inte alls som silke
och jag kan läsa vår historia i dem
det är som blindskrift jag drar mina fingrar
ur led

frustration, inre ilska
en irrationell rebell mot allt
som är på riktigt

emellanåt vaknar jag somnar också
svett och tårar, bara en förtryckt önskan om blod
önskar vakna på riktigt, inte bara till samma gamla

"verklighet"

näsan märker den först, svettlukten
elementen brinner, lyder inte när jag säger kallna
jag har helt tappat kontrollen över
över elementen

omöjligt stilla är jag rör mig inte
lever helt i huvudet ett inre liv
där mina tankar är kulisser
som hindrar mig från att se världen
som den var menad mig

försöker övertala hjärnan
att jag borde stiga upp
utan att inse att makten är min

ligger kvar, stilla solen går
upp klockan går för fort
allt påminner mig om
allt jag borde gjort idag det är
ohälsosamt med alla
tröttsamma tankar om måsten

vet inte hur, men
kommer motvilligt, felaktigt fram till
att bästa kuren skulle vara
fortsatt sängläge