Kanske börjar jag nu förstå att du har gått mig förbi.
Att vår tid är över, att du är långt borta och jag vida iväg.
Kanske börjar jag nu förstå vad jag så länge väntat på.
Vissa dagar behöver jag dig, vissa dagar saknar jag dig
mer än andra någonsin skulle kunna sakna.
Jag sjunker genom jorden och droppar till andra
sidan av dig, gråtandes utan någon tröst.
Jag har saknat din doft och rädslan har väckt mig om natten.
Nu förstår jag varför jag gråtigt, nu förstår jag varför paniken steg.
Jag förlorade dig!