Tack för den ros ni lät blomma i mitt hjärta

jag älskar er för den närhet ni ger

den omtanke ni skänker och allt jag tillät mig känna

öppna upp och ge tillbaka.

Vägarna leder till mitt barndomsland

känslor som jag trodde skulle förbli aldrig

försvinna

alltid komma tillbaka

Plötsligt stod jag där

kallades vuxen

Kanske glömde jag den ni trodde er se

glömde bort mig själv i yta.

Tack för den glöd  ni väcker till flammor

fast jag har svårt att känna svårt att veta

om jag ska tro på mig själv

tro på er och ta åt mig.

Ni har öppnat dörrar fönster

Jag ser trädgården blomma emellanåt

för ni hjälper mig att låta blommorna

blomma

Inte tuckta det som växer fritt.

Tack